Häckar och murar är ett litet anspråkslöst projekt i gränslandet mellan det privata och det offentliga. Gränsen mellan det som är husägarens och det som delas av det allmänna. Här gestaltas denna gräns av en mur som övergår i en häck. Muren och den välklippta häcken blir ansiktet utåt mot gatan. Det som finns bakom denna ridå är dolt för oss förbipasserande.
Ett samhälle har sin hierarki, så även bland häckar. Desto tätare och mer finstrukturerad häcken är desto finare är den och mer åtråvärd blir den. Och därför det just de häckarna som ses omgärda de riktigt tjusiga trädgårdarna. Idag liksom rent historiskt sett.Långsamväxande häckar rekommenderas. Gamla pengar och traditioner hör ihop. Smak och traditioner likaså. Om en trädgårdsägare har en fin häck, så vill naturligtvis grannen ha en likadan, om inte ännu finare.
Så skapas ett unisont uttryck för ett helt grannskap. I detta grannskap växer inga glesa snabbväxande tujahäckar. Häckar som torkar och blir bruna, det brutala beviset på trädgårdsägarens frånvaro av stil. Trädgård är krav. Den ger belöning för strävsamhet och idogt arbete.
Men den kan också vara något annat som bara trädgårdens ägare känner till. Exakt vad den är får vi dock aldrig veta, när vi aningslöst där, går förbi. En stabil mur med tillhörande välklippta häckar, skulle även kunna gömma en alldeles, alldeles underbar trädgårdsvärld. Och där, på andra sidan, finns, kanske en återspegling av självaste Edens lustgård.
