Än är det bara höst
Jag ser från tåget. Landskapet blandas med tankarna. Ljuset spelar. Det verkliga, det drömlika, vemodiga.En glasruta mellan mig och landskapet. Nära men, ändå inte. Det skapar ett lugn, i hjärtat, att det finns där. Utifall, jag skulle vilja kliva av, och där stiga in.
